Har ni någonsin tänkt på att vi människor har som ett osynligt skal på oss, ett skal som skyddar mot kränkande ord och som dämpar fallet när man ramlar. Ett skal som skyddar oss och får oss att må bättre!
Just nu är jag inne på en period då mitt skal är helt borta! Varje liten kränkande sak får mim värld att rasa samman. Jag klarar inte av att vara stark utan mitt skaloch därför gråter jag och blir djupt sårad av allt! Allt som är minsta lilla negativt suger ur all energi ifrån min svaga kropp.
Men att "tappa skalet" behöver inte betyda att man är ledsen hela tiden. Det kan betyda att man bara är allmänt svag, man orkar ingenting under en viss period.
Trots att jag ofta går runt ledsen och funderar över livet så sitter det ett leende på mina läppar... För att lura folken runt omkring mig om att allt är så bra! folk frågar "hur är det?" jag svarar "bra!" bara för att få slippa få förklara just varför det inte är bra och för att få slippa all uppmärksamhet! Nu är det inte så att jag jämt och ständigt är ledsen... Jag blir ledsen när någon gör någon som i vanliga fall bara brukar rinna av från kroppen.. Det kvittar om det handlar om att man faila på ett matteprov eller om det var för att ens närmaste kompis kallade mig för t.ex. Idiot! Sånt sårar mig djupt trots att det kanske var tänkt som skämt!
Ni som tycker jag är en attention whore (stavning) kan få tycka det och ni kan prata skit om mig bäst ni vill men tänk på vad det är jag verkligen menar med denna text!
Jag tror att jag har tappat skalet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar