tisdag 1 april 2014

Missnöjd med mig själv

Det är en sak jag tänkt skriva om hur länge som helst nu men jag har alltid glömt bort och när jag väl tänkt skriva så kan jag inte formulera mig på ett bra och vettigt sätt! Men nu ska jag verkligen försöka få er att förstå!

Det är nämligen så här att jag har lätt för att säga att jag är nöjd med mig själv men det säger jag oftast bara för att andra inte ska börja fråga varför jag inte är det.. det är bara mina närmsta som vet att jag inte är nöjd med mig själv.. Mitt självförtroende och min självkänsla ligger på noll just nu känns det som.. jag har mina dagar då jag får en boost av självförtroende och dom dagarna är de bästa!! Men så fort jag ser mig själv eller när jag är ensam och börjar tänka för mycket så bara ramlar det in en massa dåliga tankar om mig själv och det jobbiga är att jag faktiskt tror på allt.. Jag känner mig jätte dålig och jätte ful och jag önskar för det mesta att jag skulle kunna se annorlunda ut eller vara bättre på saker.  Personligen tycker jag det är läskigt hur mycket man kan ogilla sig själv.. och hur man faktiskt kan tänka så pass negativt om sig själv!! Men jag försöker förbättra mig genom att säga att jag duger! att jag är fin.. det är dock svårt att tro på men jag försöker verkligen intala mig själv det!!

Ska jag ta en bild till bloggen kan jag seriöst sitta i minst 30 min och ta massvis med bilder bara för att kunna ha en ynka liten bild till bloggen.. jag tittar igenom alla bilder, ser att jag inte gillar någon men sen tvingar jag mig själv att välja någon och när jag väl lagt upp den känner jag mig ganska nöjd.. i en timme eller två.. sen får jag panik och ångest och tror att om alla kollar på den kommer dom se på mig annorlunda, att de kommer tycka mindre om mig. Sjukt? ja.. tyvärr.. jag inser hur töntigt det låter men jag kan inte hjälpa det!!! Jag försöker verkligen att tycka bättre om mig själv men på nått sätt så lyckas jag alltid falla tillbaka i gropen när jag väl börjar få lite självförtroende!! Jag är bra på att låtsas.. jag kan få det att se ut som om jag har ett jätte bra självförtroende men det ingen vet är att det finns många nätter då jag börjar gråta för att jag känner mig missnöjd med mig själv. Ger någon mig en komplimang så blir jag jätte glad och det värmer verkligen men då finns det någon röst i mitt huvud som säger tvärtemot som säger att jag inte duger, att det inte är sant och att jag inte ska tro på det.. så jag kan inte riktigt ta emot komplimanger på ett bra sätt..

Jag mår psykiskt dåligt av att jag klankar ner på mig själv så mycket och just nu har jag världens klump i magen för jag är rädd för vad alla ska tycka om mig efter att ha läst detta men jag känner att jag ville öppna mig, berätta hur det ligger till och hur jag ser mig själv! Jag vill inte få en massa uppmärksamhet! Det är INTE därför jag skriver det här utan jag kände mig lite skyldig till att berätta och jag vill även säga att bara för att jag har dålig självkänsla så betyder det inte att jag går runt depp hela dagarna! Jag mår bra och har kul och så det är bara när det kommer till vad jag tycker om mig själv som det blir jobbigt! En egenskap jag har är att ge en massa bra tips och råd till andra.. det värsta är att jag aldrig kan följa dom själv.. jag säger att folk ska vara nöjda precis som dom är att alla är unika och perfekta på sitt egna vis men själv så tycker jag att jag är långt från perfekt och jag är inte ett dugg nöjd med mig själv.. känner mig lite dubbel moralisk..

Vet att det blev ett långt inlägg och jag uppskattar verkligen att ni läste och jag hoppas jag fick er att förstå vad jag menar! Om någon har gått igenom exakt samma sak men tagit sig ur det skulle jag gärna vilja veta hur..

Inga kommentarer: