torsdag 21 augusti 2014

the monster inside of me

''Am I alone with the thoughts that I have?
I'm afraid that I'm scared of myself
Am I the only one to doubt who I am?
Wish I was someone else''



Jag är så jäkla osäker på mig själv hela tiden.. blir så himla trött på det.. Kvittar hur mycket jag jobbar med min självkänsla så händer inget, fortfarande lika osäker, fortfarande dålig på att förstå när jag får komplimanger.. jag känner mig inte värd komplimangerna jag får, en röst i mitt huvud säger till mig att det inte stämmer att jag inte duger. Något i mig säger att jag inte kan vara nöjd förens jag är perfekt.. och lets be real.. hur många människor är perfekta ? öööh typ inga!
Trots att jag vet att det är nästan omöjligt att vara perfekt så strävar jag ändå mot det och när jag inte lyckas slutar jag försöka för det känns hopplöst! Då bryter jag ihop och alla dessa röster inuti säger att jag aldrig kommer kunna bli älskad för att jag inte är si och så.. för att jag inte ser ut på ett visst sätt och för att jag inte beter mig på ett annat sätt..

Att ha hjärnspöken som dagligen säger att man inte duger, att man ska ändra på sig själv både invändigt och utvändigt är väldigt energikrävande. Jag kan skämta om att jag ser bra ut eller att jag är bra men kan aldrig säga det seriöst och mena det. Det går inte..  Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna få mig själv att inse att jag kanske duger som jag är..
Men jag är så hopplös för jag vill att varenda människa som ser mig eller träffar mig ska tycka om mig, tycka att jag är trevlig kanske lite roligt tillockmed.. jag vill att alla ska tycka jag ser bra ut.. Jag vet att det är ytligt men jag kan inte hjälpa det..

När jag hör och läser om vad ''killar gillar med tjejer och hur de ska se ut'' så kan jag lätt överanalysera det och sätta mig själv i en sådan situation där jag kränker mig själv, nedvärderar mig själv bara för att jag inte är som dom på bilden eller för att jag inte ser lika bra ut som ''tjejen i den där serien'' .. jag vet att jag inte har den finaste kroppen.. jag vet att jag inte är den roligaste människan.. jag vet att jag inte är perfekt och att veta det gör ont i mig.. Kunde jag ändra på mig så skulle jag göra det.. Jag försöker för hårt med att vara perfekt och sån har jag alltid varit.. alltid vilja vara den där tjejen alla gillar..

Som ferri sa.. Du kan inte förvänta dig att bli älskad av andra om du inte älskar dig själv till en början'' Och på nått sätt så stämmer det.. Varför skulle någon annan vilja älska mig om jag själv inte ens kan göra det?  Tankarna snurrar och jag borde bara släppa det och sluta oroa mig, börja tycka om mig själv. Men den där modellen på tidningsomslaget gör det bara så svårt.. Varför kan inte jag se ut som henne för? Varför kan inte jag vara lika smal, lika vältränad, lika fin och lika älskad? Varför ska socialamedier komma och förstöra och få mig att tro att jag inte är vacker bara för att jag inte är perfekt..  Jag har gråtit mig till  sömns flera gånger endast för att jag mår så jäkla dåligt över mig själv.. jag kan kolla på mig själv i spegeln och bara skaka på huvudet, se hur ögonen fylls med tårar för att jag är så himla missnöjd.. Jag är nere i en svacka just nu och mitt självförtroende är på botten igen.. men förhoppningsvis är det bara under en kort period, det här är så jobbigt och energikrävande! Jag orkar inte!

Så är jag nedstämd och klagar mycket så ber jag om ursäkt! Tack till er som tog er tid att läsa!

Inga kommentarer: